Kundmeddelanden > Återbetalning på ansökan av mervärdesskatt som uppburits på bilskatten till företag och sammanslutningar
Återbetalning på ansökan av mervärdesskatt som uppburits på bilskatten till företag och sammanslutningar
Europeiska gemenskapernas domstol gav den 19 mars 2009 sitt beslut angående talan i fråga om bilbeskattningen i Finland (mål C-10/08). Beslutet påverkar retroaktivt bilskattebeslut som har fattats under åren 2006–2009. Till privatpersoner har mervärdesskatten återbetalats på tjänstens vägnar.
Mervärdesskatten som uppburits på bilskatten återbetalas för fordon som anmälts till beskattning med företags- och organisationsnummer (FO-nummer) endast i de fall där den skattskyldige inte har haft möjlighet att dra av skatten vid mervärdesbeskattningen. Till företag och sammanslutningar återbetalas skatten endast på ansökan av den skattskyldige.
Ansökan om återbetalning av mervärdesskatten
Enligt 6 § i lagen om återbäring i vissa fall av den skatt på bilskatten som är av samma storlek som mervärdesskatten (822/2009) ska ansökan om återbäring göras senast den 31 december 2010, eller inom den tid för sökande av ändring som föreskrivs i bilskattelagen även senare. Möjligheten till återbäring på ansökan gäller fordon som beskattats under åren 2006–2008 samt i början av år 2009 och vars beskattning vid tidpunkten då beslut C-10/08 gavs ännu kunde ändras genom normalt ändringssökande. Skatten kan också komma att återbäras för bilskattebeslut som fastställts innan år 2006 ifall den skattskyldige har yrkat på återbäring inom den för ändringssökande utsatta tiden och beskattningen inte vunnit laga kraft i det här hänseendet. Ansökan om återbäring ska i enlighet med den anvisning om ändringssökande som finns bifogad till bilskattebeslutet lämnas till det tullkontor som fattat beskattningsbeslutet.
Med FO-nummer beskattade fordon för vilka den bilskattskyldige inte är mervärdesskattskyldig
Företag eller sammanslutningar som inte är upptagna i registret över mervärdesskattskyldiga har inte kunnat dra av mervärdeskatten som uppbärs på bilskatt i sin beskattning. Tullen kontrollerar om sökanden är mervärdesskattskyldig innan beslutet om återbäring fattas. Ifall företaget eller sammanslutningen har upptagits i registret över mervärdesskattskyldiga efter att bilskattebeslutet fastställts, ska sökanden förete samma utredning som mervärdesskattskyldiga företag och sammanslutningar.
Med FO-nummer beskattade fordon för vilka den bilskattskyldige är mervärdesskattskyldig
1.
- En fritt formulerad utredning om i vilket icke avdragsgillt bruk fordonet har
tagits.
- Ett utdrag ur det skattskyldiga företagets bokföring av vilket framgår det utgiftskonto som inte berättigar till
momsavdrag och där mervärdesskatten som uppburits på bilskatten har bokförts samt redogörelser för eventuella rättelser
som gjorts i bokföringen.
- En försäkran undertecknad av en person med rätt att representera företaget eller sammanslutningen om att
mervärdesskatten som uppburits på bilskatten inte har dragits av i sökandens beskattning.
eller
2.
- Ett intyg av företagets eller sammanslutningens revisor över att mervärdesskatten som uppburits på bilskatten inte har dragits av i sökandens beskattning.
Till ansökan ska sökanden bifoga ett högst tre månader gammalt utdrag ur handelsregistret eller ett utdrag ur något annat behörigt register som anger företagets eller sammanslutningens representanter samt uppgiften om revisor.
Tullen kan vid behov även begära någon annan utredning av sökanden.
Övervakning av återbäringar
Tullen övervakar riktigheten hos ansökningarna om återbäring och de betalda skatteåterbäringarna i samarbete med Skatteförvaltningen. Om den skattskyldige har gett bristfälliga, vilseledande eller felaktiga uppgifter om sin rätt till återbäring, åläggs den skattskyldige som erhållit återbäringen att i enlighet med 57 § i bilskattelagen betala tillbaka den skatt som återburits inklusive den ränta som betalats i samband med återbäringen. Att uppge oriktiga uppgifter kan också anses uppfylla rekvisitet för skattebedrägeri i enlighet med 29 kap. 1-3 § i strafflagen (39/1889).